För två år sedan besöktes
Kläckeberga herrgård utanför Kalmar. Dagen efter deltog nästan alla
fordonen på Solliden, där entusiastfordonsutställningen traditionsenligt
ägde rum första söndagen i augusti. Att kombinera dessa två träffar
gjorde det möjligt för långväga medlemmar i klubben att på samma resa
kunna deltaga på ett klubbarrangemang och en mycket stor extern träff på
kunglig mark.
I år var tanken densamma: Ett distriktsarrangemang följt av samling på
Solliden dagen efter. För våra Bentley och Rolls-Royce blev det nästan
för bra vad gäller Solliden. Kungen ville nämligen även i år att vi; och
bara vi; parkerade i engelska parken. Men årets Bertil
Vallien-utställning av glaskonst i samma park begränsade antalet bilar
till tio. Därför fick jag information om att det var fulltecknat för
Bentley och Rolls-Royce.
Väderprognosen för lördagen var inte rolig. Det ledde till att
RREC-träffen drabbades av flera avhopp; både av redan anmälda fordon och
av planerade. Reaktionen var förståelig: Man ville vara säker på att
hinna få sin bil i oklanderligt skick till Solliden dagen efter. Då
spådde SMHI sol hela dagen.
Som så ofta förr slog väderprognosen fel. Både lördagen och söndagen
bjöd på härligt väder. Därför var det synd att bara fyra fordon deltog
på RREC-träffen.
Vi samlades på Tveta gård för inbördes beundran och
coronaanpassad fika. Därefter bar det iväg mot Mörbylånga via
Färjestaden. Föga överraskade möttes vår fordonsparad av jublande
människor, som stod tätt packade längs den 3 km långa Storgatan genom
downtown Färjestaden.
Första stoppet gjordes i naturreservatet Vickleby ädellövskog.
Helst ska platsen besökas på våren då blomsterprakten imponerar. Men
året runt kan ett av naturens under betraktas: En vril i oöverträffad
storlek i en tjugo meter hög ek. Vrilen växer runt hela stammen och
uppskattas till över ett ton.
En sökning på nätet ger vid handen att det kan vara den största i
landet. Så den är extrem både för sin storlek och att den faktiskt
sitter i en ek. Vril är vanligast i björk.
Vid färden genom Mörbylånga drogs farten ner ordentligt när vi passerade
en större villa nere vid vattnet. Där bodde en gång Per Ekström, Ölands
mest kände konstnär.
Resan fortsatte mot Kastlösa. Vi körde längs det stora
industriområdet vid Guldfågeln AB, Ölands störste arbetsgivare. På väg
österut mot 136:an noterades en helt ny äppelodling med över 3000 träd.
Lokalpressen har skrivit om den stora satsningen på Öland. Den kanske
inte kommit till stånd om odlingen på Tveta gård från 1940-talet funnits
kvar. Den var på 9400 fruktträd.
På glashyttan i Kastlösa blev det stopp med möjlighet till köpfest.
Många av Poul Jörgensens vackra produkter föll i smaken och
glaskonstnären blev nog nöjd, även om han liksom jag hade hoppats på
fler deltagare. Jag hade förberett honom på ca tio bilar.
Vi vände norrut och svängde av 136:an vid Bårby för att ta den nästan
spikraka vägen österut över Alvaret till Alby. Efter några km norrut på
östra vägen kom vi fram till slutstationen Stenhusa Bod.
Där har inrättats den lockande kombinationen Nordens största utbud av
litteratur och kikare med fokus på fågelskådare och en restaurang med
fokus på hamburgare. Några av oss tyckte nog väntetiden efter
beställning var lång; ca tre kvart. Men belöningen i form av synnerligen
välsmakande hamburgare med pommes frites gjorde att väntetiden glömdes
bort.
I egen takt återvände därefter deltagarna till sina hem.
V.g. se
separat referat från Sollidens entusiastfordonsutställning den 1
augusti.
Text och foto
Rune Johansson
Tveta gård
|