Först och
främst vill jag säga att jag är väldigt glad för alla positiva kommentarer
jag fått på min artikel i förra numret. Inte hade jag räknat med ett så
stort intresse. Många har tyckt att det var kul att läsa om min entusiasm
för märket och varför det blev så. I dag tänkte jag berätta om hur jag
startade renoveringen.
Det är väldigt viktigt att man börjar rätt när man skall göra ett så
omfattande arbete som det är att renovera en Bentley eller Rolls-Royce till
nyskick. Betänk att dessa märken t ex har cirka tjugo gånger fler skruvar och
muttrar än vad en vanlig bil har.
För att inte
alla klubbmedlemmar skall slänga sig ut och påbörja en totalrenovering av
sin Rolls efter att ha läst min artikelserie måste jag varna er lite, annars
har vi förmodligen garagen fulla av nedplockade objekt i decennier framåt,
och vad skall vi då titta på när vi har våra trevliga träffar.
Skall man renovera och
i så fall hur omfattande?
Vi är ju alla entusiaster, annars hade vi inte haft en sån här bil.
Problemet med oss entusiaster är dock att vi alltid är mer eller mindre
överoptimistiska. Detta kan leda till att vi rivstartar en renovering som
sedan visar sig vara oss övermäktig, och då svalnar ofta intresset, eller
också vet vi inte riktigt hur vi skall lägga upp renoveringen.
Det första man bör fundera på är vad slutmålet är, bra maskinellt och i bra
bruksskick. Eller det som man ofta ser, snygg att se på men dålig
maskinellt. Kanske skall man låta det bli en ”rullande renovering”, då kan
man ju ha roligt med bilen under tiden på träffar och liknande.
Är bilen genomgående i väldigt fint orört originalskick bör man nog avstå
från renovering och i stället lägga sin energi på att vårda och eventuellt
förbättra små detaljer. Är bilen dålig kan man kanske satsa på att göra en
”superrenovering”.
Oavsett vad ni vill, räkna med att det blir minst dubbelt så dyrt och tar
mer än dubbla tiden mot beräknat. Om ni väljer en delrenovering, tycker jag
att ni skall göra det som görs med hög kvalité och finish, då håller det
även när ni sedan länge har glömt vad det kostade!
Om ni fortfarande inte
känner er avrådda från att påbörja renovering, har någorlunda grundkunskaper
i ämnet, bra verktyg och utrustning samt lämplig lokal, ja, då är det bara
att köra igång. Lycka till!
Planering inför renovering
Det går mycket fortare att demontera en bil än att montera den och det är
just under demonteringen som de flesta gör de stora misstagen. Jag vill
därför ge några viktiga råd enligt följande:
� Försök att skaffa litteratur om bilen, verkstadshandbok,
reservdelskataloger o s v.
� Tvätta bilen riktigt noggrant först, även undersidan.
� Dokumentera extremt noggrant före och under demonteringen.
� Skriv lappar med skisser och text och bipacka med delarna eller förvara
lapparna i en pärm.
� Tag också massor av fotografier på detaljer. Använder ni digitalkamera bör
ni förvara bilderna på PC och CD-skivor eller disketter. Jag rekommenderar
dock att ni använder en vanlig kamera som ger er hållbara pappersbilder.
� Tvätta alla delar med lämpligt medel efter demonteringen, metalldelar t ex
med avfettning. CRC har ett medel som heter Bräkleen och som löser upp
gammal ingrodd smuts extremt bra.
� Försök om möjligt att reparera slitna eller skadade detaljer direkt.
� Demonterade skruvar, muttrar och alla mindre delar förvarar ni bäst i
genomskinliga påsar, sådana där som går att återsluta upptill ni vet. Lägg
inte ned mer än max 10–20 detaljer i varje påse och skriv med en tuschpenna
på utsidan var delarna hör hemma.
� Om ni t ex plockar ned en dörr, tycker jag att ni lämpligen lägger
fönstermekanismen och andra större delar i en låda. I samma låda lägger ni
också påsarna, märkta t ex skruvar träpanel. På en annan låda står det
kanske skruvar elhissmotor eller skruvar låskista.
� Om en skruv går av eller en mutter sitter fast i en så kallad mutterkorg,
vilket ofta händer, så vänta inte med att laga detta till monteringen.
Anteckna att ni skall beställa en ny skruv och ta bort den avbrutna delen i
muttern. Det är hopplöst att vid monteringen stöta på sådana här problem.
Dessutom är det svårt att åtgärda när man står med nylackerade detaljer som
man skall börja och värma eller borra i; det ger bara tråkiga följdskador.
� Alla delar som skall till underleverantörer bör sorteras i lämpliga
”högar”, t ex kromdetaljer som skall sändas till kromverket.
Demonteringen av
”264:an”
Som jag berättade förra gången påbörjades demonteringen av bilen för flera
år sedan. Trots att jag vet hur man skall göra, har jag inte sorterat och
märkt upp med den noggrannhet som man skall.
Något som jag nu ångrar djupt. Bilen hade ju renoverats tidigare varför det
mesta lossnade ganska lätt. Jag började med att demontera allt krom och alla
lösa detaljer på utsidan. Det enda som är svårt att demontera, om man inte
vet hur det sitter, är de små korta kromlisterna som sitter på A, B och
C stolparna.
De är försedda med långa pinnbultar, brickor och muttrar som lossas från
insidan. För att komma åt dessa måste man lossa träpanelerna på insidan.
Instrumentpanelen fram är ganska så lätt att ta ned. Börja med mittpanelen
som sitter med fyra skruvar, två utifrån upptill och två underifrån. För att
få ned den stora panelen är det lättast om man lossar ett fäste som håller
rattstången, så att man kan trycka ned densamma annars får man inte bort
panelen hel.
Därefter kommer man åt muttern till krombiten på A-stolpen med en liten
hylsnyckelsats (¼-tum). Använd förlängare och hylsa. För att få bort
träpanelen på B-stolpen lossar man klädselbiten under som sitter fast med
två clips. Dra bara bort den försiktigt!
Sedan ser man de två små skruvarna som håller träpanelen. Lossa sedan
muttern till krombiten på samma sätt som den främre. Träbiten på C-stolpen
sitter skruvad under dörrgummilisten. Lossa denna så ser ni de små
skruvarna. Sedan är det bara att ta bort krombiten.
När alla kromdetaljer var borttagna var det dags att ta bort den gamla
färgen från bilen. Det finns massor av varianter på detta: slipa, luta eller
värma bort. En Rolls-Royce eller Bentley är lackerad i ca 15 lager färg, mot
en vanlig bils 3–4 lager; därtill kommer alla lager som kommit på i samband
med diverse reparationer genom åren. Skall man luta av bilen tar medel som
Bums eller liknade bara 1–2 lager åt gången, dessutom blir det väldigt
kladdigt. Väljer man att slipa bort färgen uppstår ofta problemet att
slippapperet ”kletar” ihop sig direkt, speciellt om bilen är försedd med
cellulosafärg.
Jag valde därför att värma bort färgen. När man använder denna metod behöver
man en varmluftspistol och spackelspade eller ”Japanspade”. Värm upp en yta
på 10 × 10 cm. Lägg undan pistolen och skrapa försiktigt med skrapan när
färgen börjar krulla sig. Har man tur lossar färgen i stora bitar, men
grundfärgen brukar sitta kvar. Den får man sedan slipa bort.
Värm därefter nästa ruta o s v. När man kommer till kanter på karossen är
det ofta tennspacklat. Värm inte mer på dessa ytor, om ni ser ni att det är
så, utan slipa bort färgen. Annars gör ni stora jack i tennspacklingen som
sedan måste lagas.
Värm inte för stora bitar åt gången då finns en viss risk att plåten slår
sig. Jag vill också varna för att färgflagorna kan ta eld! Sopa därför bort
dessa från golvet med jämna mellanrum och lägg dem i en stålspann eller
liknande. Sörj för god ventilation under arbetet eller ta om möjligt ut
bilen när arbetet utförs.
På 264:an lossnade färgen väldigt enkelt. Hela arbetet tog mig cirka 30
timmar. Därefter tog jag ur hela inredet, inklusive innertak. Sedan tog jag
ur rutorna som hade fått sitta kvar för att jag inte ville ha in skräp bilen
då jag värmde av färgen. Här valde jag att skära sönder gummilisterna med en
mattkniv. Det är stor risk att man annars spräcker en ruta och de är mycket
dyra.
Gummilisterna skall jag ju förstås ändå byta. Sedan rensades dörrar, luckor
och skärmar på sina detaljer och demonterades från bilen.
Nästa steg blev att ta bort allt i motorrummet och på torpedväggen, därefter
togs innerskärmarna bort. Nu var det väldigt lätt att ta ur motorn och
växellådan.
Allt arbete som jag hittills berättat om skedde under 1982–1990, sedan blev
ju bilen stående. Sedan jag nu köpt tillbaka bilen har jag slipat av
grundfärgen och grundmålat bilen på utsidan för att inte få rostskador i
onödan, men lackeringen ber jag att få återkomma till i ett annat nummer.
Jag har också låtit blästra karossens insida då det var mycket ytrost där.
Det gäller att använda mycket fint blästermedel och relativt lågt lufttryck,
så att inte ytan blir för grov. Före blästringen dokumenterade jag mycket
noggrant hur bilen var
lackerad ifrån
fabriken. Så nu vet jag var färgskarvarna mellan de två kulörerna skall
vara. Jag kunde också konstatera att gångjärnen till bagageluckan var målade
i toppfärgen,
ljus
guldmetallik, medan
insidan på karossen hade bottenfärgen.
När gångjärnen målades hade guldfärg skvätts in under hatthyllan, något som
måste göras på samma sätt när bilen lackeras senare. Skall det vara original
så skall det! I mina arkeologiska utgrävningar kunde jag också finna att de
båda stora golvplåtarna, som sitter skruvade i golvet framtill på höger och
vänster sida, skall var målade mattsvarta. Det är tydligen så att karosserna
målades för att sedan förses med rattstång på höger eller vänster sida och i
samband med detta monterades dessa plåtar som kom i stora korgar och var
alla målade i samma färg.
När de skruvats fast limmades en isolering på golvet så det går inte att se
färgen efteråt. När jag nu drabbats så alvarligt av Rollssjukan som jag har,
måste jag förstås måla plåtarna svarta igen för att sedan limma på ny
golvisolering.
Ett stort steg i renoveringen skedde den 7 september 2004. Då skildes
karossen från chassit. De har inte varit åtskilda sedan tillverkningen av
bilen. Det var förvånande vad lätt det kunde göras.
Jag lossade
bultarna i alla karossfästena. Bultarna som är zinklegerade lossade alla
helt utan våld. Sedan var vi sex starka som lyfte den tomma karossen rakt
upp och lade den på en vagn. Tanken är att jag senare skall montera den i en
svängbar vagga. Då kan jag vända den upp och ned för att lättare kunna ta
bort all gammal underredsmassa o s v.
Den 7 september sker det stora lyftet. Karossen skildes från chassiet. Det
gick förvånansvärt lätt. Nästa gång skall jag berätta vad min mycket duktiga
bilplåtslagare Lars Lagerblad har utfört på bilen. Vi hörs!
Bästa
Bentley / Rolls-Royce hälsningar!
Anders Rohdin
Den tomma karossen med sin vagn inkörd till Lasse i plåtslageriet. |
|