Renoveringen av Bentley S "264:an" del 2

Anders Rohdin

   

Först och främst vill jag säga att jag är väldigt glad för alla positiva kommentarer jag fått på min artikel i förra numret. Inte hade jag räknat med ett så stort intresse. Många har tyckt att det var kul att läsa om min entusiasm för märket och varför det blev så. I dag tänkte jag berätta om hur jag startade renoveringen.

Det är väldigt viktigt att man börjar rätt när man skall göra ett så omfattande arbete som det är att renovera en Bentley eller Rolls-Royce till nyskick. Betänk att dessa märken t ex har cirka tjugo gånger fler skruvar och muttrar än vad en vanlig bil har.

För att inte alla klubbmedlemmar skall slänga sig ut och påbörja en totalrenovering av sin Rolls efter att ha läst min artikelserie måste jag varna er lite, annars har vi förmodligen garagen fulla av nedplockade objekt i decennier framåt, och vad skall vi då titta på när vi har våra trevliga träffar.

Skall man renovera och i så fall hur omfattande?
Vi är ju alla entusiaster, annars hade vi inte haft en sån här bil. Problemet med oss entusiaster är dock att vi alltid är mer eller mindre överoptimistiska. Detta kan leda till att vi rivstartar en renovering som sedan visar sig vara oss övermäktig, och då svalnar ofta intresset, eller också vet vi inte riktigt hur vi skall lägga upp renoveringen.

Det första man bör fundera på är vad slutmålet är, bra maskinellt och i bra bruksskick. Eller det som man ofta ser, snygg att se på men dålig maskinellt. Kanske skall man låta det bli en ”rullande renovering”, då kan man ju ha roligt med bilen under tiden på träffar och liknande.

Är bilen genomgående i väldigt fint orört originalskick bör man nog avstå från renovering och i stället lägga sin energi på att vårda och eventuellt förbättra små detaljer. Är bilen dålig kan man kanske satsa på att göra en ”superrenovering”.

Oavsett vad ni vill, räkna med att det blir minst dubbelt så dyrt och tar mer än dubbla tiden mot beräknat. Om ni väljer en delrenovering, tycker jag att ni skall göra det som görs med hög kvalité och finish, då håller det även när ni sedan länge har glömt vad det kostade!

Om ni fortfarande inte känner er avrådda från att påbörja renovering, har någorlunda grundkunskaper i ämnet, bra verktyg och utrustning samt lämplig lokal, ja, då är det bara att köra igång. Lycka till!

Planering inför renovering

Det går mycket fortare att demontera en bil än att montera den och det är just under demonteringen som de flesta gör de stora misstagen. Jag vill därför ge några viktiga råd enligt följande:

� Försök att skaffa litteratur om bilen, verkstadshandbok, reservdelskataloger o s v.

� Tvätta bilen riktigt noggrant först, även undersidan.

� Dokumentera extremt noggrant före och under demonteringen.

� Skriv lappar med skisser och text och bipacka med delarna eller förvara lapparna i en pärm.

� Tag också massor av fotografier på detaljer. Använder ni digitalkamera bör ni förvara bilderna på PC och CD-skivor eller disketter. Jag rekommenderar dock att ni använder en vanlig kamera som ger er hållbara pappersbilder.

� Tvätta alla delar med lämpligt medel efter demonteringen, metalldelar t ex med avfettning. CRC har ett medel som heter Bräkleen och som löser upp gammal ingrodd smuts extremt bra.

� Försök om möjligt att reparera slitna eller skadade detaljer direkt.

� Demonterade skruvar, muttrar och alla mindre delar förvarar ni bäst i genomskinliga påsar, sådana där som går att återsluta upptill ni vet. Lägg inte ned mer än max 10–20 detaljer i varje påse och skriv med en tuschpenna på utsidan var delarna hör hemma.

� Om ni t ex plockar ned en dörr, tycker jag att ni lämpligen lägger fönstermekanismen och andra större delar i en låda. I samma låda lägger ni också påsarna, märkta t ex skruvar träpanel. På en annan låda står det kanske skruvar elhissmotor eller skruvar låskista.

� Om en skruv går av eller en mutter sitter fast i en så kallad mutterkorg, vilket ofta händer, så vänta inte med att laga detta till monteringen. Anteckna att ni skall beställa en ny skruv och ta bort den avbrutna delen i muttern. Det är hopplöst att vid monteringen stöta på sådana här problem. Dessutom är det svårt att åtgärda när man står med nylackerade detaljer som man skall börja och värma eller borra i; det ger bara tråkiga följdskador.

� Alla delar som skall till underleverantörer bör sorteras i lämpliga ”högar”, t ex kromdetaljer som skall sändas till kromverket.

Demonteringen av ”264:an”
Som jag berättade förra gången påbörjades demonteringen av bilen för flera år sedan. Trots att jag vet hur man skall göra, har jag inte sorterat och märkt upp med den noggrannhet som man skall.

Något som jag nu ångrar djupt. Bilen hade ju renoverats tidigare varför det mesta lossnade ganska lätt. Jag började med att demontera allt krom och alla lösa detaljer på utsidan. Det enda som är svårt att demontera, om man inte vet hur det sitter, är de små korta kromlisterna som sitter på A, B och C stolparna.

De är försedda med långa pinnbultar, brickor och muttrar som lossas från insidan. För att komma åt dessa måste man lossa träpanelerna på insidan. Instrumentpanelen fram är ganska så lätt att ta ned. Börja med mittpanelen som sitter med fyra skruvar, två utifrån upptill och två underifrån. För att få ned den stora panelen är det lättast om man lossar ett fäste som håller rattstången, så att man kan trycka ned densamma annars får man inte bort panelen hel.

Därefter kommer man åt muttern till krombiten på A-stolpen med en liten hylsnyckelsats (¼-tum). Använd förlängare och hylsa. För att få bort träpanelen på B-stolpen lossar man klädselbiten under som sitter fast med två clips. Dra bara bort den försiktigt!

Sedan ser man de två små skruvarna som håller träpanelen. Lossa sedan muttern till krombiten på samma sätt som den främre. Träbiten på C-stolpen sitter skruvad under dörrgummilisten. Lossa denna så ser ni de små skruvarna. Sedan är det bara att ta bort krombiten.

När alla kromdetaljer var borttagna var det dags att ta bort den gamla färgen från bilen. Det finns massor av varianter på detta: slipa, luta eller värma bort. En Rolls-Royce eller Bentley är lackerad i ca 15 lager färg, mot en vanlig bils 3–4 lager; därtill kommer alla lager som kommit på i samband med diverse reparationer genom åren. Skall man luta av bilen tar medel som Bums eller liknade bara 1–2 lager åt gången, dessutom blir det väldigt kladdigt. Väljer man att slipa bort färgen uppstår ofta problemet att slippapperet ”kletar” ihop sig direkt, speciellt om bilen är försedd med cellulosafärg.

Jag valde därför att värma bort färgen. När man använder denna metod behöver man en varmluftspistol och spackelspade eller ”Japanspade”. Värm upp en yta på 10 × 10 cm. Lägg undan pistolen och skrapa försiktigt med skrapan när färgen börjar krulla sig. Har man tur lossar färgen i stora bitar, men grundfärgen brukar sitta kvar. Den får man sedan slipa bort.

Värm därefter nästa ruta o s v. När man kommer till kanter på karossen är det ofta tennspacklat. Värm inte mer på dessa ytor, om ni ser ni att det är så, utan slipa bort färgen. Annars gör ni stora jack i tennspacklingen som sedan måste lagas.

Värm inte för stora bitar åt gången då finns en viss risk att plåten slår sig. Jag vill också varna för att färgflagorna kan ta eld! Sopa därför bort dessa från golvet med jämna mellanrum och lägg dem i en stålspann eller liknande. Sörj för god ventilation under arbetet eller ta om möjligt ut bilen när arbetet utförs.

På 264:an lossnade färgen väldigt enkelt. Hela arbetet tog mig cirka 30 timmar. Därefter tog jag ur hela inredet, inklusive innertak. Sedan tog jag ur rutorna som hade fått sitta kvar för att jag inte ville ha in skräp bilen då jag värmde av färgen. Här valde jag att skära sönder gummilisterna med en mattkniv. Det är stor risk att man annars spräcker en ruta och de är mycket dyra.

Gummilisterna skall jag ju förstås ändå byta. Sedan rensades dörrar, luckor och skärmar på sina detaljer och demonterades från bilen.

Nästa steg blev att ta bort allt i motorrummet och på torpedväggen, därefter togs innerskärmarna bort. Nu var det väldigt lätt att ta ur motorn och växellådan.

Allt arbete som jag hittills berättat om skedde under 1982–1990, sedan blev ju bilen stående. Sedan jag nu köpt tillbaka bilen har jag slipat av grundfärgen och grundmålat bilen på utsidan för att inte få rostskador i onödan, men lackeringen ber jag att få återkomma till i ett annat nummer.

Jag har också låtit blästra karossens insida då det var mycket ytrost där. Det gäller att använda mycket fint blästermedel och relativt lågt lufttryck, så att inte ytan blir för grov. Före blästringen dokumenterade jag mycket noggrant hur bilen var
lackerad  ifrån fabriken. Så nu vet jag var färgskarvarna mellan de två kulörerna skall vara. Jag kunde också konstatera att gångjärnen till bagageluckan var målade i toppfärgen, ljus guldmetallik, medan insidan på karossen hade bottenfärgen.

När gångjärnen målades hade guldfärg skvätts in under hatthyllan, något som måste göras på samma sätt när bilen lackeras senare. Skall det vara original så skall det! I mina arkeologiska utgrävningar kunde jag också finna att de båda stora golvplåtarna, som sitter skruvade i golvet framtill på höger och vänster sida, skall var målade mattsvarta. Det är tydligen så att karosserna målades för att sedan förses med rattstång på höger eller vänster sida och i samband med detta monterades dessa plåtar som kom i stora korgar och var alla målade i samma färg.

När de skruvats fast limmades en isolering på golvet så det går inte att se färgen efteråt. När jag nu drabbats så alvarligt av Rollssjukan som jag har, måste jag förstås måla plåtarna svarta igen för att sedan limma på ny golvisolering.

Ett stort steg i renoveringen skedde den 7 september 2004. Då skildes karossen från chassit. De har inte varit åtskilda sedan tillverkningen av bilen. Det var förvånande vad lätt det kunde göras.

Jag lossade bultarna i alla karossfästena. Bultarna som är zinklegerade lossade alla helt utan våld. Sedan var vi sex starka som lyfte den tomma karossen rakt upp och lade den på en vagn. Tanken är att jag senare skall montera den i en svängbar vagga. Då kan jag vända den upp och ned för att lättare kunna ta bort all gammal underredsmassa o s v.

Den 7 september sker det stora lyftet. Karossen skildes från chassiet. Det gick förvånansvärt lätt. Nästa gång skall jag berätta vad min mycket duktiga bilplåtslagare Lars Lagerblad har utfört på bilen. Vi hörs!

Bästa Bentley / Rolls-Royce hälsningar!
Anders Rohdin



Den tomma karossen med sin vagn inkörd till Lasse i plåtslageriet.