Efter incheckning och fördelning av rallyskyltar samt -information vidtog rundvandring för de som så önskade. Inom Stiftelsen finns så vitt skilda inslag som landets största privatbibliotek med omfattande klippsamling och en anläggning för meditation. De flesta av oss provade på en kortversion av det senare. Vi kom ut som helt nya människor?!

Ett spännande återbesök gjordes av oss uppe i det berömda tornrummet. Det såg precis likadant ut som vid alla mina besök under 60-talet, då mycket kunskap inhämtades inför skrivningar. Man fick tävla om utrymme med Lars Widding och Bo Setterlind; båda trogna Stiftelsebesökare. Hela manuskriptet till Widdings bok
”På ryttmästarns tid” låg ibland utbrett på bordet.

Så följde grillmiddag. T.o.m. en så professionell RREC-medlem som Stefan Norén (ägare till Hotel Skansen på Öland) berömde grillmästarna. ”Bättre kan det inte bli”, tyckte Stefan. Miljön bidrog också, även om vädret just då inte tillät att vi åt utomhus.

Programmet för lördagen inkluderade besök på tre slott. Wenngarn är välkänt bland teknologer. Det var där man hamnade om man läste för lite och drack för mycket. Vi sjöng ofta sången om Wenngarn på gaskerna. Men så vitt känt hamnade ingen av oss där. Nu ser det annorlunda ut på platsen. Alkoholistanstalten har omvandlats till ett smakfullt hotell och en allmän, imponerande uppryckning av anläggningen har skett på ganska få år.

Just för dagen den 11 juni var det intensiv verksamhet på Wenngarn. En jättelik träff för orienterare innebar att de stora parkeringsplatserna var knökfulla. Flera bilister noterade avundsjukt att restriktioner beträffande körvägar och parkering inte gällde oss. Vi lyfte bort en tung kedja, och vips: Elegant parkering framför huvudingången till slottet öppnades. Fred Blomberg, Sigtuna Stads officielle guide sedan många år, är även guide på Wenngarn. Vi fick av Fred en omfattande guidning såväl utom- som inomhus.

Innan vi återvände till Stiftelsen paradkörde vi i centrala Sigtuna. Tyvärr hade turistbyrån slarvat med utlovad marknadsföring av händelsen, varför yrvakna sigtunabor och besökande såg på oss med en blandning av överraskning och beundran.

Ägaren till Sjöö Slott, Calle Banér, deltog från lunchen på Stiftelsen och åkte i undertecknads bil resten av dagen. Vid rekandet för rallyt under hösten 2015 besöktes slottet. Vi beräknade rätt noggrant hur bilarna skulle få plats, hur många här, hur många där, hur vi skulle backa osv. Grusgången var vid det tillfället hård och lätt att köra på. Inför den stora dagen 11 juni slog Calle på stort: Fram med stora lastbilen, frontlastaren och stora järnkrattan. Och på med hiskeliga mängder gårdsgrus! Calle glömde att tunga bilar med stora rattutslag lätt gräver sig ner till hårdare lager. Åtskilliga av oss gjorde fina fynd i rullstensåsarna i form av handsmidda spikar, kanske ända från byggtiden av slottet? Vi kom undan med blotta förskräckelsen. Dvs däcken klarade utmaningen.

Calle gav en livfull skildring av slottets historia och berättade om dagens vedermödor att sköta det mer än 2 000 ha stora godset. Han gick även in på den verksamhet, som pågick utanför slottets närmaste domäner i form av äggproduktion. Någon oblyg deltagare frågade om de två åren som rumskamrat med kronprinsen på Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk. Calle svarade med glimten i ögat och avslöjade sensationella och pikanta detaljer från en preskriberad tidsperiod av majestätets liv.

Så bar det av till Skokloster. Ätten von Essen ägde detta praktfulla barockslott sedan 1930 efter att ätten Brahe i många generationer varit ägare. Rutger Fredrik von Essen gav upp 1967 och avyttrade slottet till svenska staten för 25 miljoner kronor. Sedan dess har det nästan ständigt renoverats. De gigantiska summor man talar om visar med eftertryck varför det ej längre var möjligt att behålla slottet som privatpalats. Vårt besök var inget undantag vad avser renovering: Väldiga byggnadsställningar var resta. De verkade vara samma som de jag såg vid besöken i oktober 2015 och april 2016....

Visningen ombesörjdes av tre guider med varsin grupp. Efteråt konstaterade vi att vi sett väldigt olika delar av slottet. Så vill man se mer av samlingen på 50 000 föremål måste man vara på plats flera dagar och även hänga med olika guider i aktion! (Kanske guiderna var extra hänsynsfulla så att de tre grupperna ej störde varandra?)

Så bar det i väg tillbaka till Stiftelsen i egen takt. Alla kunde koppla av en kort stund innan festmiddagen.

Ett tämligen unisont omdöme om maten var: Superbt! Trots att min hustru Bitthe och jag var ”skyldiga” till valet av meny hade vi svårt att ta åt oss. Inte ens vi visste nämligen att Stiftelsen numera ligger på en så hög kulinarisk nivå. Och ändå har vi sprungit där sedan tonåren.

Efterföljande dag, den 12 juni, inleddes med traditionsenligt årsmöte. Från gamla styrelsen avgick Per Östlund (vice ordf), Kai Adolfsson (kassör), Christer Byhr (ledamot och layoutansvarig), Mona-Lisa Illingworth (Internationell sekreterare) samt Rolf Eriksson (suppleant). Dessa avtackades på middagen kvällen före samt på hemsidan. Nya i styrelsen invaldes, nämligen Lars Bergman (kassör) och Hans Örming (ledamot). Övriga funktioner är oförändrade.

Avslutningsvis genomförde undertecknad en visning av Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket (SSHL) för de som anmält intresse. Därefter bar det iväg hemåt, i egen takt.

Rune Johansson, text och foton

    Fler bilder - klicka här!