Kuleboträffen 11 augusti 2012

Totalt ingick 8 bilar med 21 deltagare. Vi samlades på Stufvenäs Gästgiveri efter att undertecknad först hade hämtat Staffan Axelsson, ägare till Kulebo. Vi åt en utsökt sommarlunchbuffé. Mätta och belåtna gav vi oss av till första anhalten, som var Johnér trädgårdar i Torsås.

Sedan många år ingår denna i tidningen Lands ”Öppna trädgårdar”. Just den påföljande söndagen var det visning för allmänheten. Därmed var förberedelserna omfattande och prakten mycket imponerande.

Vi visades runt av ägarfamiljen. Vi imponerades av uppfinningsrikedomen. Bl.a. hade mycket grova, flera meter höga stubbar från olika hyggen tagits tillvara och placerats ut i trädgården. Att fästa dessa stubbar, så de stod säkert var nog inte lätt!

Med stubbarna som stöd växte nu allehanda buskar och blommor. Många sällsynta arter kunde ses och den trädgårdsintresserade deltagarskaran trivdes i det fina vädret. En så relativt liten, men samtidigt så kuperad och välutnyttjad trädgård hade ingen av oss sett tidigare.

Vi åkte vidare till Kulebo. Det är en helt osannolik skapelse ute i skogen väster om Torsås på vägen mot Gullaboås. En grusväg på ca 1 km leder fram till anläggningen. Staffan Axelsson är nionde generationen som bott och verkat i Kulebo; en by med ett fåtal hus och fasta invånare. Staffan är inte mycket för att spara i aktier och annat osäkert.

Efter ett antal framgångsrika år som ägare till Mörebyggen AB tog han därför ett beslut, som kom att få stora konsekvenser och kom att bli omtalat långt utanför bygden: Han skulle anlägga en park och bygga en fastighet i passande stil.

Med hjälp av dedikerade arkitekter och trädgårdsarkitekter drogs planerna upp i slutet av 90-talet. Efter ibland sega förhandlingar lyckades Staffan köpa skogsmark från sex olika grannar/markägare, som inte var sena att utnyttja tillfället och begära hutlöst betalt.

Arbetet innebar bl.a. att tre grävmaskiner var verksamma i ett år för att gräva fram den stora, sju meter djupa sjön. Så stora träd som det var möjligt att köpa och transportera inhandlades från olika ställen ute i Europa. Men även Ölands Plantskola i Färjestaden blev leverantör av träd som egentligen förvuxit på deras mark.

Allt var klart på under två år. Efter hand har sedan utveckling skett, som bl.a. betytt anläggning av Nordens största kräftodling och en vinodling.

Vid ankomsten till Kulebo dök Inger upp med barnbarnet. Inger skulle varit med redan från Stufvenäs. Men just denna helg hade barnbarnet för första gången sovit utan sina föräldrar på Kulebo, så Inger koncentrerade sig på den uppgiften. Staffans visning av anläggningen innehöll mycket intressant information och han formligen bombaderades av frågor från RREC-skaran.

I visningen ingick att beskåda kraftverket, som ger 500.000 Kwh per år. Fallhöjden är 8 m. Uppe i tornutrymmet samlades vi och Staffan bjöd på Gammeldansk. Detta gladde särskilt medföljande damer. Ingen av dem var förare, varför de med stor tacksamhet tog emot dubbla portioner från den frikostige Staffan.

Promenaden till avslutande visningen av kräftodlingen och vinodlingen blev mycket munter om än vinglig på sina håll. Alla höll sig dock på stigarna och inga föll i vattnet.

Så avslutades träffen med att Staffan mycket frikostigt gav alla deltagarna ett exemplar av boken ”KULEBO – Att återvända till sin by” av Anders Johansson.

Boken är ett praktverk i A3-format på bortåt 200 sidor. Köp den! Läs den! Man får definitivt bättre förståelse för Staffans tossighet, för att citera honom själv.

RREC replikerade med att överräcka en gåva i form av viner passande denna magnifika anläggning och denna trevliga och tillmötesgående familj.
Tack Staffan och Inger!

Rune Johansson
Distriktsansvarig RREC-Öland & Kalmar län

Page:[1] [2] [3] [4]