Referat från RREC-träff på Öland 5 juni 2021

Äntligen fick vi medlemmar träffas under nästan normala förhållanden! Men planeringen fick ändras i sista momangen. Den ena ändringen hade direkt koppling till pandemin:

Min tanke var att börja köra slingan söderut. Orkideblomningen var i år överdådig och Trafikverkets fina parkering vid Blåsås skulle vara perfekt att ställa upp våra tio bilar på. Men vid flera rekognoserande turer noterades att det aldrig varit så mycket folk ute på alvaret tidigare för att titta på orkideerna. Tydligen ett bra utflyktsmål i pandemitider! Man fick vara glad om man hittade EN parkeringsplats.

Den andra ändringen hängde ihop med ett riktigt ölandsgissel:
Trafikverket envisas med att använda oljegrus och inte asfalt i syfte att spara pengar. Lokaltidningarna har varit fyllda med protester från både bönder och förare av personbilar. Kombinationen rikligt regn i maj följt av hög temperatur och tidig vallskörd i juni har gjort att metoden gett förödande många stenskott och massor av dyra vindrutor på traktorer och personbilar har krossats, särskilt kring orterna Stenåsa och Hulterstad. Så den tänkta delsträckan Glömminge – Vanserum blev plötsligt otänkbar. Både Johan Arnell och undertecknad hann upptäcka faran i tid.

Nåväl, alla tio bilarna anlände till Tveta i oskadat skick. Särskilt roligt var att se inte mindre än tre nya fordon med klubbmedlemmarna Leif Lindwall i 1954 Rolls-Royce Silver Dawn, Johan och Maggan Hallenborg i 1959 Bentley S1 och Christer Magnusson i 1988 Rolls-Royce Silver Spirit. Med pandemin i åtanke spred vi ut oss såväl inom- som utomhus för inledande kaffe med hembakat.

Efter att vi i vanlig ordning gått runt rondellen och beundrat våra fordon så bar det i väg i vacker procession till målet denna gång; kaffetorpet på Solliden.

Vi körde via Norra Möckleby, Långlöt, Himmelsberga, Sättra, Lindby, Räpplinge, Borgholms flygfält till Solliden. Vi har under åren skämts bort med att få passera Sollidens parkering och ta oss ner för den vindlande och branta biten för parkering på gräsmattan intill kaffetorpet.

Men vid planeringen av träffen informerades vi om att pandemin medfört att hela den aktuella ytan nu var utnyttjad för bord och stolar på behörigt avstånd från varandra. Något självsvåldigt parkerade vi i stället i en egen lång rad på en yta alldeles intill stora parkeringen. Bilderna med Borgholms Slott i bakgrunden blev klart bättre så!

Samma dag som träffen hade lunchmenyn utökats, varför alla deltagarna kunde beställa vad som föll i smaken. De av deltagarna som hade tid och lust passade på att besöka parken på Solliden för att titta på den nyligen invigda utställningen med föremål tillverkade av Bertil Vallien.

Hemfärd skedde i egen takt. I närheten av Glömminge tog min fru Bitthe, Camilla Wiestål och jag parallellvägen via Strandskogen till Färjestaden. Där överraskades vi av ett till synes ihjälkört rådjurskid mitt på mötande väghalva.

Kontroll visade dock att det var ett ovanligt litet, men i högsta grad levande kid, som låg och tryckte. Platsen var högst olämplig, så jag bar kidet ut på en åker intill. Jag fick i tre omgångar gå längre och längre ut på åkern och till sist springa tillbaka, eftersom kidet varje gång skyndade efter mig och ställde sig mellan fötterna. Det var en prägling, som inte var planerad! Förhoppningsvis återfann geten sitt kid.

Äventyret blev en minnesvärd avslutning för oss tre på en solig och vacker dag.

Rune Johansson
foto: Kennerth Linderang, Rune Johansson

Och här länken till alla bilder - klicka