För omväxlings
skull samlades bilarna på fastlandssidan. Vi var 23 personer i åtta
bilar; fyra Bentley och fyra Rolls-Royce. Så bar det av mot första
resmålet, Kanaberg. För att undvika nya E22:an vek vi av norr om
Ljungbyholm och tog gamla E22:an söderut.
Vädret var på vår sida och vi passerade många välmående jordbruk med
vackra mangårdsbyggnader, där man i många fall lyckats bevara
snickarglädjen. Men det jag mest gillar när denna rutt nyttjas är alla
döda träd, som tillåtits stå kvar i nära anslutning till vägen. Tänk att
döda ekar, almar och askar kan vara så vackra! Just dessa slag av träd
har en förmåga att stå upprätt många decennier efter att livet flytt.
Kanaberg besöktes för ett år sedan, också då på en RREC-träff. Men då
var det bara min bil, som gjorde avstickaren på väg hem från
Kristianopel, se referat på hemsidan. Deltagarna hade denna gång
uppmanats att medtaga skor med gummisula, om de tänkte deltaga i
bergsklättringen.
Förvånansvärt många hade hörsammat denna viktiga detalj i kallelsen och
vi gav oss frejdigt iväg upp mot de småländska höjderna. Innan dess
passerade vi många gigantiska träd, i vissa fall 30-40 m höga. Boniteten
sägs vara bland den bästa i landet, vilket förklarar storskogen.
De flesta som bestiger Kanaberg använder sig av syrgastuber vid sina
toppattacker, som startar från något av de många höghöjdslägren. Men
inte vi! De flesta nådde toppen i enbart gymnastikskor, se bilder.
Läs gärna på nätet om mytomspunna Kanaberg, som är naturminnesmärke
sedan 1948. Under den stora stenen i mitten ska det gå att nå Stora
Grottan, som är 3x7 meter stor. Det var här de s.k. Kanabergstjuvarna
höll till i början av 1800-talet. Den värste av dem, Köhlmanna-Pelle,
blev till sist infångad och halshuggen på Vassmolösa avrättningsplats
den 26 mars 1850.
Vi fortsatte nu mot huvudmålet, Christinelunds gård. Följande är hämtat
från Wikipedia: ”I dagsläget finns 540 mjölkkor. Totalt finns det 1 400
djur. Det odlas majs, vall, spannmål, oljeväxter och utsädesärtor till
Findus. Total areal 2 180 hektar uppdelat på 140 betesmark, 680
åkermark, 1 320 skog och 40 övrig mark”.
Beträffande gårdens historia kan från nätet noteras att adliga släkten
Rappe (se referat från RREC-besöket på Strömsrum 2014) stod som ägare i
150 år och att man ”på tre generationer producerade fyra generaler.
Vilken annan gård har gjort det?” Slut citat. Björn och Agneta Cedergren
övertog gården från släkten Rappe 1985. Arealen var då ca 300 ha, vilket
betyder att avsevärd utökning skett under de senaste trettio åren.
Vi togs emot av det mycket charmiga och trevliga ägarparet. Vi fick en
ingående visning av den vackra mangårdsbyggnaden. Den detalj på
nedervåningen, som nog imponerade mest på oss deltagare var den öppna
hörnspisen i köket. Ingen av oss hade sett en liknande eldstad tidigare
och det var snudd på spontana applåder när Agneta satte fyr.
På övervåningen tittade vi aningen avundsjukt på de synnerligen höga och
pampiga parspeglarna. Dessa sades ha stått i rummet mesta tiden efter
byggnadens tillkomst 1812-1815. Flera ljuskronor var även de av en
dimension, som krävde takhöjd i intervallet 3-4 meter.
Vid rundvandringen utomhus tillsammans med Agneta och Björn noterades
att man på ett pietetsfullt sätt renoverat en mängd vackra byggnader.
Att dessa var belägna i direkt anslutning till Hagbyån; där Cedergrens
gärna badade; gjorde ett oförglömligt helhetsintryck.
Björn berättade om det omfattande och intressanta arbetet att renovera
bron mellan huvudbyggnaden och ladugårdarna. Bron klarade nu 40 ton,
vilket kan behövas när gårdens jättetraktorer med fullt lass ska
passera.
Vi hade nöjet att köra Agneta och Björn från Christinelund till Tveta.
Vi är rätt sociala typer alla fyra, så konversationerna gick på högvarv.
Agneta och Björn är relativt sett ungdomar, så de klarar säkert två
samtal samtidigt. Men vi andra två är i 70årsåldern och försedda med
öron, som glatt uppskattar den mellanruta vår bil är försedd med.
På Tveta parkerade vi som vanligt runt rondellen. Deltagarna letade
förgäves efter skadade gräsmattor från bil invasionen den 27 augusti.
Sedan gick vi in och intog lunch för samtliga deltagare.
Tack Björn och Agneta för er stora frikostighet och för den glädje ni
visade oss vid besöket!
Tack Anders och Ewa Björkman, som skjutsade hem Björn och Agneta i sin
härliga Rolls-Royce!
Tack, hustru Bitthe, för det hängivna arbetet för oss andra
RREC-medlemmar!
Och slutligen, tack alla deltagare, som åter ställde upp med glatt humör
och vackra fordon!
Rune Johansson
Ordf RREC-svenska sektionen
Distriktansvarig RREC-Småland och Blekinge
