Svenska Kungsrallyt 2016
 
 
Vädret på Öland den 27 augusti var helt fantastiskt – sol, torrt och alldeles lagom varmt. Det var också en helt fantastisk samling av exklusiva och vackra bilar som då stod uppställda på gräsmattan framför Strand Hotell i Borgholm - direkt invid Kalmarsund.

Klockan var nio på morgonen och vi hade alla förberett oss för starten av Svenska Kungsrallyt 2016. Så kom då kungen och drottningen i sin blå Volvo PV60 från kungens födelseår 1946 – den bil han efter renovering fick i gåva av runt 220 donatorer i samband med sin 50-årsdag 1996. Som tack utgör dessa numera medlemmar och deltagare i Svenska Kungsrallyt, som går vartannat år.

Kungen greppade vant mikrofonen och visade sig vara på ett strålande humör. Han slutade efter att ha prisat Öland och frågat om alla kollat bränsle, luft i däcken och oljan som vanligt med den klassiska uppmaningen: ”Start your engines!” Och så var rallyt igång. Man delades direkt upp i blå respektive gul grupp – den ena styrde först kosan mot Solliden, den andra mot torget i Borgholm.

Kungen hade innan dess konstaterat att vissa bilar går jättebra, men att andra går mindre bra. Han påpekade dessutom att vissa körs varje dag, medan andra bara används i samband med rallyt. Kanske utgick han här ifrån sina egna erfarenheter. Hans PV60 används ju bara i samband med Kungsrallyt vartannat år och återfinns däremellan på Volvos museum.

Monarken är ju en stor bilentusiast - med såväl extrema vardagsbilar som ett antal väl valda samlarbilar. F n tror jag vardagsbilen utgörs av en extremt snabb Porsche Cabriolet, som ersättning för bl a en tidigare tolvcylindrig Ferrari och en lättad och trimmad BMW M3 Coupé.

Bland samlarbilarna i Hovstallet finns förmodligen fortfarande en ”äkta” AC Shelby Cobra 428, en Ford Mustang Shelby GT, en deTomaso Pantera, någon Porsche och en Pontiac GTO Cabriolet. Mönstret är tydligt: det handlar om extremt snabba bilar från olika tidsperioder.

Rallygeneralen Kjell Gehammar hade innan kungens tal bl a påpekat att kungaparet efter rallyt 2014 försiktigt påpekat att man tyckte att det kanske togs litet väl många selfies med kungaparet på Solliden. Och det är lätt att förstå: om alla kanske 400 rallydeltagare skall ta en selfie med kungaparet så tar ju detta mycket lång tid och något mer än detta måste man ju hinna med under en rallydag…

Det förtjänar påpekas att Kungsrallyt innebär en hel del logistiska problem. 115 vackra bilar motsvarar ju en karavan på ett par kilometer. Denna kan man därför inte köra runt på Öland hur som helst utan minutiös planering i förväg. Årets Kungsrally var dock som jag uppfattar det det mest välplanerade hittills.

Rallygeneralen Kjell Gehammar hade delat upp bilarna i fyra olika grupper och hade under själva rallyt hjälp av hela 85 funktionärer för att få allt att fungera. På något ställe krävdes dessutom polishjälp för att dirigera trafiken. Det var nu annars länge sedan jag såg en MC-polis…


Vi ingick själva i den fjärde och sista gruppen av bilar som efter att ha kört rallysträckan runt med kungaparet i spetsen från Solliden anlände till slutmålet med lunch och prisutdelning vid Himmelsberga Museum – faktiskt precis perfekt i tid enligt den gjorda tidplanen. Detta var ingen slump.

Även vi hade dock hunnit att hälsa på kungen och drottningen på Solliden och där utbyta några vänliga ord. Kungaparet är hela tiden ständigt entusiastiska, positiva, vänliga och tillmötesgående. Från min horisont har de ett fullständigt fantastiskt tålamod. Jag skulle nog själv ha haft svårt för att visa ett så stort och genuint intresse även för de sista av kanske 400 deltagare som kommit fram och hälsat.
Kungen med sitt stora motorintresse går på Solliden runt och studerar särskilt intressanta bilar, i år bl a Kjell och Anette Linds fantastiskt fint renoverade Bentley Speed från 1926 - med tävlingsmeriter från de på den tiden mest kända motorbanorna.
När Kjell öppnade motorhuven för kungen hade jag nytta av mina fotokromatiska glasögon, som dämpade en del av glansen från den välpolerade motorn…

I deltagarlistan hittade man i år bl a sju Bentley och nio Rolls-Royce. Den mest speciella bland dessa var kanske just Kjell och Anette Linds Bentley Speed 1926. Robert Högdahls unika Bentley Turbo R Coupé 1987 från Hooper var också intressant att få se. Det sägs bara ha tillverkats tre sådana. Helen Elmgrens vackra Bentley R-type Continental 1955 är likaså en klassisk modell, som alltid är härlig att se. Två Arnage och två Flying Spur fanns dessutom med.

En sedan länge välkänd och uppmärksammad Rolls-Royce är Kjell och Barbro Hiderströms gulsvarta Rolls-Royce DHC 1934. Ytterligare tre Dropheadmodeller från Rolls-Royce deltog i rallyt, som i år var som gjort för cabrioletmodeller. I år körde bl a Kjell och Eva Andersson sin vackra Rolls-Royce Corniche DHC 1985 med cabben nere, liksom Göte och Inger Norén med sin Rolls-Royce Silver Shadow DHC 1970.

Flera Kungsrallyn har drabbats av sämre väder än årets. Jag kommer ihåg ett tidigare sådant där ett deltagande öppet ekipage försökte använda fyra paraplyer för att undkomma regnet. Det gick inget vidare, men i år glänste alla de öppna bilarna i all sin prakt. Och ja, det är en oändlig lycka att få glida fram i en vacker och öppen bil på Öland en fin och varm sensommardag som denna. Man behövde ju inte ens ha full värme på fötterna…

Kungen vill med Kungsrallyt bl a skapa mesta möjliga uppmärksamhet för Öland och förlänga säsongen för dess besöksnäring. I år ingick därför rallyt även som en del i arrangemangen för att fira Borgholms 200-årsjubileum, som firades samma helg som rallyt gick. Kortegen passerade därför i år även en ovanligt stor publik på Stortorget i Borgholm, där en speaker gjorde sitt bästa för att presentera alla de bilar som i sakta mak defilerade förbi.

Ölandsposten hade dessutom haft en artikel och karta som visade var rallybilarna skulle passera under ett par timmar på lördagen. Det var därför ovanligt många åskådare som viftade med händer och flaggor då vi passerade. Åtskilliga hade dessutom kombinerat viftandet med picknick eller grillning.

För de flesta av oss var det precis som tidigare år ovant med det stora intresset från all publik och allt viftande tillbaka. Vi fick även i år känna oss som kungar eller drottningar för en dag, men för kungaparet är Kungsrallyt i det avseendet bara som en vanlig dag på jobbet… På sina håll hade man spärrat av med plastband för att all publik skulle hålla sig på behörigt avstånd, bl a vid de fyra kontrollerna.




Under rallyt samlar deltagarna poäng genom olika (för de flesta mycket besvärliga) manöver- och andra prov samt genom att svara på (svåra) frågor. Det är således inte vem som helst som lyckas skrapa ihop många poäng – och mycket riktigt: Vid prisutdelningen presenterade man i år även andra- och tredjepristagarna. De senare visade sig bestå av inga mindre än kungen och drottningen och medpassageraren Marianne von der Esch, vilka dock inte fick något särskilt pris för detta.

Däremot uppvaktades kungen av rallydeltagarna med en gåva med anledning av hans 70-årsdag tidigare i år. Dessutom hurrade man och sjöng ”Ja må han leva” under ledning av självaste Christer Sjögren, som deltog i rallyt med sin Bentley Arnage 2004. Sången blev därför mer kraftfull än vad som är brukligt då man firar en jubilar, om än en kunglig sådan.

Som sådan blir man dock ständigt uppdaterad inom alla möjliga områden, varför man får en allmänbildning utöver det vanliga, vilket således kungaparet visade tydliga prov på under rallydagen. Vi andra fick vara glada om vi t ex råkade kunna mer än de flesta om just Aston Martin, antalet hästkrafter i kungens Volvo PV60 eller när Volvo grundades.

Årets segrare i Svenska Kungsrallyt blev Curt och Birgitta Sjöö, som körde en Volvo 164E från 1971. Curt var en gång generallöjtnant och stabschef hos kungen i fem år, så rallyt blev i år litet av en intern tävling inom hovet. Makarna Sjöö fick därmed en inteckning i det vandringspris, som skänkts av kungen.

Jag har stor respekt för alla som fick höga poäng. Det var svåra prov och svåra frågor. Detta år visade det sig dock inte vara lika viktigt att ha räknat antalet passerade väderkvarnar, även om detta antal till slut även i år blev betydande.

Tidigare år har man ibland kunnat ta hjälp av telefoner eller laptops. Man var i år i stället vid flera kontroller tvungen att svara på tre frågor inom loppet av en minut, varför varken mobiltelefoner, Nationalencyklopedin eller Internet fungerade som hjälpmedel.
Årets Kungsrally var det tolfte i ordningen. I år hade man valt en rutt på östra Öland. Vägarna var underbart vackra och natursköna, varför många nog bestämde sig för att återvända när man inte var tvungen att hasta vidare för att följa rallyprogrammet med dess karta. Bl a besökte vi Bitthe och Rune Johansson (vår kära ordförande tillika sedan lång tid en mycket god vän till kungen) på deras vackra Tveta gård, där vi alla fick fika från en ny, praktisk och mycket välkommen souvenir, bestående av en rostfri termos med kaffe - med dubbla koppar och Kungsrallyts logga utanpå.

Eftersom det var påtagligt torrt i gräset hoppas jag att inte vi förstörde Runes fina gräsmatta, som dock hade kunnat råka betydligt mer illa ut vid en dag med sämre väder. 115 bilar kan ju sätta sina spår. Många av dessa bilar vägde dessutom som bekant flera ton… Rune och Bitthe körde som vanligt själva sin fina Rolls-Royce Silver Shadow LWB 1975.

Efter avslutad prisutdelning och kunglig uppvaktning var det så dags att köra ”hem” till Strand Hotell igen. Själv åkte jag i min brors och svägerskas Bentley Flying Spur 2008 med min bror Kurt, numera Borgholmsbo, vid ratten. Vi förvånades över att vissa rallydeltagare verkade tro att Borgholm låg åt andra hållet… Vi kom dock själva snabbt till hotellet och kunde sträcka ut oss en stund före middagen.

Jag passade nu även ännu en gång på att gå runt och beskåda alla fantastiska bilar. Detta var julafton för en bilentusiast. Här fanns unika bilar från alla epoker, t ex två Mercedes 300 SL Roadster 1957- 1958, Mercedes 280 SL ”Pagoda”, två Mercedes AMG SLS 2011 med måsvingedörrar, flera SL-Mercor, flera Ferrari och vackra Maserati, ett antal exklusiva Ford Mustang och Corvette, Aston Martin Vantage, Anders Läcks (även Rolls-Royce-ägare) Cadillac V16 Convertible 1934, ett antal klassiska amerikanska sextiotalscabbar,

Tomas Söderbergs eleganta Volvo PV 655 Cabriolet 1933 med Norrmalmskaross (Sveriges vackraste Volvo?), en knallgul Audi RS4 4.2L Cab, en deTomaso Pantera, en replika på Mercedes Cabriolet från 30-talet, Jaguar i alla varianter, två Porsche 911 Targa, ett antal klassiska BMW, MG, Mercedes, Morgan, T-Fordar, flera VW Cabriolet, Volvo o s v. Här fanns med andra ord mer eller mindre alla fantastiska bilar man kan tänka sig. Man kan bli lycklig för mindre

Så blev det en fördrink bestående av Prosecco, följt av en välsmakande bankettmiddag på lördagskvällen, med om jag minns rätt gravad hälleflundrafilé, helstekt hjortfilé och vit chokladmousse med tillhörande goda viner, även om jag själv gärna hade druckit också ett gott och passande glas vin till desserten.

Vi var alla spända på vad som skulle hända efter maten. Det visade sig att underhållningen bestod av (delårsölänningen) Lill Lindfors med trio, som gjorde ett bejublat framträdande. Hon körde nummer såväl ur sin klassiska låtkatalog som ett antal mera oväntade låtar. För mig som genom livet har försörjt mig bl a genom att föreläsa för studenter, företagsledare och andra var det dessutom fascinerande att se hennes fantastiska publikkontakt – hon hade hela tiden publiken i sin hand.

Efter ännu en lyxig hotellfrukost på söndag morgon var det så dags för hemfärd och att ta avsked från Strand Hotell och alla övriga rallydeltagare – efter ännu ett mycket trevligt Kungsrally, kanske det bästa någonsin. Vi längtar redan till nästa…




Fler bilder - klicka här!

Text: Jan Möller
Foto: Birger Lallo och Arne Dagmalm