Redan på
lördagskvällen dök de första rally deltagarna upp; en modig kvinna,
Janet Gillespie, som kört sin gröna 25/30 1938 helt solo, från Irland
och James Black i sin gula Phantom 1! De borstade av sig resdammet,
innan vi gick ner till Molsheims gammelstad för att hitta något att äta,
och lyssna till deras reserapport.
Måndagen den 3 september på eftermiddagen, började så bilarna
rulla in vid hotel Diana i Molsheim. Det var dags för vårt 3:dje
internationella event att ta plats. Totalt 27 bilar och deltagare från
10 olika nationer/sektioner. De välkomnades i foajen med ett glas fyllt
med Alsacevin och rallyskyltar och “rally-påse” delades ut.
Kvällen bjöd på middag i “Henry Royce Sviten” (hotellets restaurant
speciellt omdöpt för rallyveckan). Tidig blev kvällen, då de flesta kört
lång sträcka, upplevt timslånga köbildningar på tyska motorvägarna etc.
Tisdag morgon, efter välsmakande frukostbuffe, startade vi vår
första dags etapp, norrut till Wingen-sur-Moder för att besöka
Lalique-museet där. Man räknar ju med att se vinfält efter vinfält i
Alsace när man kör men norrut byts en del av de fälten ut mot majs!
Någon undrade vart druvorna tagit vägen?
Lalique museet öppnades 1 juli 2011, efter den berömde glas designern
Renee Lalique. När man går in i den ganska mörklagda byggnaden möts man
av en värld av glas, i alla dess former, samt smycken. Vårt intresse var
att se den välkända Rolls Royce maskoten i glas – och där stod den i en
glasmonter! Den var framställd speciellt för oss att se. På söndagen
hade vi nämligen turen att träffa museum chefen på en lunch i Molsheim
och han talade då om att figuren fanns inte i museet, men han hade en på
sitt kontor och skulle gärna ställa ut den till vår förtjusning!
Vi tillbringade drygt en timme med en guide runt om i museet. Därefter
var det dags för en behövlig törstsläckning och lunch i slott Hochburg,
en anrik slottsbyggnad tvärs över gatan från museet.
Ägaren
insisterade på att vi parkerade “fint” längs hans uppfart och framsida
av slottet. Han var en mycket glad man, då han sa att :” idag har jag
Rolls Royce Klubben, på lördag har jag Bugatti-klubben här! Fantastique!”
Vi satt ner
vid vackert uppdukade lunchbord och njöt av anrättningen. Eftermiddagen
var därefter fri att göra vad man kände för. Alla fann eventuellt
tillbaka till hotellet i tid för kvällens övningar. Tyvärr fick Hans och
Regina Lindquist lite problem med sin vackra Cloud 1 på återresan från
Wingen. Det visade sig vara bromsarna som hade gått galet och bilen fick
“vila sig” på parkering, för att invänta transport till verkstad för att
bli iordningställd igen.
Vi mötte mangrant upp i baren på kvällen, men då vädret var fantastiskt,
samlades vi utomhus på terrassen, tills att middagen serverades, Vi blev
underhållna av duon,Miriam & Michel, som sjöng franska visor.
Onsdagen bjöd på vackert väder igen och vi satte av i konvoj
söderut längs vinvägen till Ribeauville.
Nu följde vi verkligen vinfälten, både till höger och vänster och igenom
små medeltida byar med smala portaler och otroligt vacker blomfröjd. .
Vi nådde vinkällaren i Ribeauville och togs ner i källarvalven för en
tur genom historien och processen av vin tillverkning. Väl uppe på
markplan igen, fick vi prova på tre olika viner och alla rally deltagare
presenterades med var sin “vinlåda” med tre olika sorters Alsacevin och
vin glas” som en souvenir av detta besöket.. Lunch serverades därpå i en
restaurant tvärs över gatan, “Auberge au Zahnacker”.
Eftermiddagen var sen fri att besöka andra små byar, typ Riquewihr,
eller ta bergsvägen om Haute Königsburg. Vi och några andra ekipage,
beslöt oss för att ta den något “kyligare” vägen över bergen,, då det
var en väldigt varm och solig dag,. Väl uppe vid den mäktiga borgen,
körde chauffören i vår bil, lite för fort och vi missade avtagsvägen vi
skulle ha tagit, vilket innebar att vägen blev lite längre än den skulle
ha varit, och hamnade lite “snett”, men kom så småningom rätt igen och
anlände i tid tillbaka till hotellet.
Vanligt “barhäng” på terrassen och därefter en njutbar middag. Efter
huvudrätten, ställde Derek sig upp för att säga några ord, men blev
hastigt avbruten av en vin servitör, som drog upp en mikrofon ur fickan
och började sjunga, därpå följt av en servitris i andra hörnet av
restaurangen som föll in i samma sång. Voila! Underhållningen hade
börjat. Ensemblen “Millenium” som hade satt upp sina instrument i ett
hörn, drog sedan på och underhöll oss kungligt fram till midnatt, (ingen
glömmer väl Derek's duett med Isidro “ Drink, drink....”) och vi kunde
passa på att “dansa av oss” den goda maten!
Torsdagen var en “fridag”! Var och en kunde göra vad de ville,
eller vila upp sig efter de första hektiska dagarna/ kvällarna.
En av våra deltagare från svenska sektionen, Bengt Olceder, var flitig
med kamera och video och följde allt väldigt professionellt under
dagarna, - ibland till synes med risk för liv och lem -,vilket kom att
bli en DVD, som senare postades till deltagarna som ett minne av rallyt!
Torsdag kväll var alla återvända till hotellet och samlade för kvällens
program, som bjöd på god middag och ännu en kvälls underhållning nu av
Francis Untrau och chantösen Nadine, som bjöd på franska chansons, som
Piaf, Greco etc. En mycket uppskattad, lugn musik kväll.
Fredag morgon, efter frukost, var det så dags för långkörning
söderut till Mulhouse och Schlumpf-museet. Vädret höll sig fortfarande
vackert och de som hade cab, tog ner denna för att njuta av
sensommar-vindarna. Janet's gamla 25/30 började “hosta och spluttra” och
fick stanna till, tills en hjälpande hand i form av James Black kom och
fixade problemet och hon kunde fortsätta med oss.
Schlumpfmuseet är en bilnörds dröm – man kan gå runt där och titta på
bilar i timmar. Bl.a. finns Bugatti's Veyron-modell att se där . Vi fick
dock ta en paus kl. 13 och serverades en lunch i restaurangen i samma
byggnad.. Många återvände in till museet efteråt, för att se mera, andra
vände huven norrut igen och körde via vinvägen tillbaka till Molsheim.
Fredag afton var en ganska lugn kväll, utan underhållning och det blev
en tidig kväll för många. Värmen under dagen och körningen tar ibland en
del energi.
Lördag – Bugattidag! Som tidigare nämnts var det av ren händelse
vi fann ut, när vi först besökte området, att Bugatti skulle ha sin
29:de jubileums rally denna weekend i Molsheim. Vi kontaktade då
ordföranden av deras klubb och sa att vi kommer också att vara i stan,
samma dag, kan vi få vara med er i paraden? Det är välkänt att Bugatti
aldrig tillåter något annat bilmärke in på “sina revir” - så vi kände
oss väldigt hedrade när Fabrice Reithofer, administratör i Bugatti
klubben kontaktade oss och sa att” ni är välkomna att deltaga i vår
parad och concours d'elegance på lördag!”
Så lördag förmiddag tvättades det och putsades på bilarna, så att vi
skulle var “fina” för eventet.
Kl. 15 stängdes gatorna av för paraden och vi körde i konvoj från
hotellet in till staden och parkerade vackert längs gatan, assisterade
av Bugatti-män. Att hålla tider, är inte fransmännens starka sida och
det dröjde ett tag innan alla Bugattis hade kommit på plats. Det fanns
tid att besöka lokala barer för en svalkande glas öl eller vin under
väntandet. På en ute plats av en bar, samlades vi några stycken och med
James Black's hjälp, så var snart sjungandet igång! Buggatis-folket kom
så på plats och eftersom det var “deras dag” så körde de ju först, vi
kom därefter. Under Ola Germundsson övervakning och briljanta ledning
lyckades han få oss att köra i nummerordning!
Så vi visade upp oss välarrangerat och det var ett vackert följe!
Pressfolk fanns överallt och det plåtades och blixtrade om vart annat.
Nästa dag var lokaltidningarna fulla med bilder och reportage om
“besöket hos Bugatti av de eleganta, klassiska bilmärkena RR och
Bentley's, som gästade området under en rallyvecka!”
Det var sista rally dagen och galakväll, så vi återvände till hotellet
för att ha tid att “klä upp oss”
Champagne serverades på terrassen och därefter följde middagen i” Henry
Royce Sviten”, för sista gången. Underhållningen för kvällen stod “The
Week-end” band för, med Francis Untrau och hans ensemble. Det spelades
en hel del ABBA-låtar. Undrar varför?
Hotellets personal hade under veckan gått runt och kikat på bilarna på
parkeringen och försökt att välja ut deras “favorit”. Det blev ett svårt
val, men slutligen fastnade de för bil “Nr. 2” - tillhörande Hans och
Regina Lindquist, som fick första pris!! Ett annat pris delades ut till
Janet Gillespie, för att som “ensam kvinna” kört de många milen själv i
en 25/30 RR. Tredje priset gick till Chris och Alison Clark från
Skottland ( Aberdeen) för längsta körsträckan i sin Bentley 3 ½ lit
1933..
Rohdin's garage hade sponsrat rallyt genom att donera saker att lottas
ut och det gjordes så, att under vissa brödtallrikar fanns det en liten
etikett fastsatt. Hade man tur så var det ett nummer på den och man
vann! Ett av priserna gick till Sylvia Östlund, som vann en härlig
jacka!
Organisatörerna presenterades med en Bugatti-tavla (mycket passande) ur
ordföranden Lars Nord's hand, som uppskattning från de svenska
deltagarna, även irländska sektionens ledamot Pat McSweeney överlämnade
ett vackert glasornament, med inskription av rally och datum. Efter
diverse tal, och skål för Sir Henry Royce och Klubben från moderklubbens
ordförande Jim Fleming, dansades kvällen sen iväg till framåt midnatt,
då det var dags att dra sig tillbaka. Många hade en tidig start nästa
dag för hemresor.
Vi vinkade adjö på söndagen I förhoppning att få se er igen i
Schwarzwald 2013, närmare bestämt i Bad Sulzburg!
Vid pennan och minnesanteckningarna,
Mona-Lisa
Illingworth |











 |