Text: Christian Kugelberg
Foto: Christian Kugelberg och Bengt Lidforss
”Den svenska sommaren är kort. Den börjar visa sitt ansikte i maj och exploderar till liv i juni. Sommaren får skynda sig för att hinna med sina åtaganden innan nätterna blir kalla i september och allt slutar växa. Vid midsommar är den svenska sommaren yppigt grön och sprängfull av klorofyll, nätterna är knappt mörka alls…”

Så öppnar inbjudan till FIVA International World Rally
2011, som detta år skulle köras i Sverige för första gången
sedan 1983. Vidare får man lockas av storslagna vyer,
intressanta platser, vackra rallyvägar, båtturer, rullande
helinackordering med underhållning, bagagetransport,
slotts- och galamiddagar m.m. m.m. Allt under tio dagar
och nio nätter för ungefär 75 deltagande ekipage från många av världens hörn.

Skulle vi låta oss lockas? Erfarenheten av stora internationella rallyn är lokalt mycket begränsad… Anmälningsavgiften föreföll hisnande, speciellt om man ville ha hustrun med… Once in a lifetime? Skjuta spargrisen? Det gjordes, och efter några ytterligare överväganden, anmälde vi vår Rolls-Royce 20/25 H.P., en 80 år gammal Dam som nu skulle få visa framfötterna inför många samtida kolleger.

En förhandstitt på programmet visade att rallyts enda märkeskonkurrent var en Silver Cloud 111 från Slovakien…Lars P. Hedner frågade om jag, som enda deltagare från
MHK, ville skriva något om denna tilldragelse. Jag lovade
försöka, men framhöll att det inte kunde bli någon heltäckande
kronologisk reseberättelse, utan snarare en

samling personliga iakttagelser. Först gällde det att skaffa ett s.k. FIVA-pass, en förutsättning för att få vara med. Efter en del forskning framkom att själve FIVA-presidenten Brüning kunde tänka sig att göra hembesök, besiktiga fordonet och utfärda passet.

Det gjorde han också, i sällskap med sin charmerande
hustru Gia och vi hade en trevlig stund. Någon tid därefter
ringde han och meddelade att han tvingades resa till U.S.A. i tjänsteärende, och undrade om vi kunde ta med hustru Gia tills han kunde ansluta efter hemkomst. Det kunde vi, och efter att ha förberett oss och bilen efter förmåga, startade vi i gryningen den 23/6.

I Ängelholm anslöt bemälda Gia som under några dagar var en både nyttig och nöjsam förstärkning av besättningen. Efter lugn resa nåddes startplatsen för rallyt; Stenungsbaden Yacht Club. På parkeringen träffade vi turistande krönikören Jan Segerfeldt och SAAB-Carlsson på taket.

Vår bil hade under tiden en tète-a-tète med en verkligt mäktig Lagonda LG 45 Rapide -38 från Tyskland.

Parkeringsplatsen uppvisade en imponerande samling bilar av olika ursprung och typer, från lilla Morgan Aero till massiva Lagonda V 12. De utländska deltagarna dominerades av de tyska ekipagen, inalles 33 stycken.

Av dessa var det bara 6 förare som körde tyska bilar, majoriteten tycktes föredra engelska sport- och lyxvagnar huvudsakligen från 30-talet, och undfägnade oss med många vackra och sällsynta exemplar, bl.a. flera Bentley 3 ½ Litre, Jaguar SS 100, Alvis Speed Twenty, AC 16/70,
Talbot AV 105 och Lagonda LG 45 Rapide.

De mest exotiska fåglarna var kanske ändå de två Slovakiska Tatra 87 från -39 respektive -48. Dessa för sin tid mycket avancerade konstruktioner med aerodynamiska karosser med ”styrfena” och luftkylda, 8-cylindriga svansmotorer, var härliga att se och höra i aktion.  



24/6.
Midsommaraftons morgon konstaterades tunga skyar och kraftig vind. Den aviserade båtturen ställdes in, (för mycket folk, för mycket vind, för liten båt!) många verkade närmast glada…

Så småningom karavan till Råön som inte var en ö, men en festplats. Bilarna parkerades på en tillfälligt evakuerad, sank kohage.

En tyngre vagn från Slovakien, Cadillac Imperial Limosine V 8/ sjönk härvid ohjälpligt ned till de vita däckssidorna och fick snöpligen dras upp av en lövad traktor som användes för att transportera de deltagare som skyggade för den stärkande promenaden i oländig terräng till själva fest-platsen, allt under skadeglatt överinseende av en Marmon Big 8 som för tillfället tycktes ha rymt från Disneyland!



Förvånade utlänningar tittade storögda på sovande björnar och små grodor som uppförde sin hedniska pantomim runt stången… Ett anslående inslag var den magnifika, tyska dam som i fjäderprydd hatt, snörliv, och höga klackar stapplade runt mellan tuvorna med ett lätt förvirrat uttryck i ansiktet. Jag frågade om det var Trachtenmode. ”Ja”, sade hon, ”Bayerisch”. Hon trodde att det var landskaps-dräkt som gällde och att man firade inomhus! Hon fick beröm för sitt initiativ.

25/6.
Mot Jönköping, öppet i fint väder, kaffe på Engelska Villan där ett av förarproven var en runda med träklot i den antika kägelbanan. Ingen hit, kan man säga!In i parkeringsgarage vid framkomsten, flera timmar för att polera bort saltstänken från något hemskt nedfall i regn på västkusten… Under tiden rullade många ekipage in och snart var atmosfären outhärdlig.  Som ytterligare lök på laxen hade en av Tatrorna fått oreda i bränsletillförseln och gick runt i garaget på fullvarv som en berusad skalbagge…
Diner på Karlssons Salonger, med ryggbiff från Paraguay, där den nog borde ha stannat… Dock trevlig samvaro med danska deltagare där vi roade oss med att underhålla den kära gamla fiendskapen! Över huvud taget var stämningen

hög och munter vid måltiderna och vi kom att lära känna många trevliga människor från olika länder. AHK:s ordförande Anders Läck sågs glamma med Picko Troberg som sade sig ha rallyts minsta bil och största käft! Andra



tycktes be till högre makter…

När Picko äntrade sitt tävlingsfordon såg det ut som om han tog på sig en överrock av plåt!



26/6.

Tidig start, öppet, i strålande sol. Rallyvägen omslöt Hjälmaren, Mälaren och Vättern ellipsformigt med Stenungsund och Stockholm i ändarna. Det var en ren njutning att glida längs sjön på gamla riksettan! Pannbiff på Sjögesta Motell, vidare mot Linköping där flygvapenmuseet på Malmslätt besöktes. Ett mycket uppskattat inslag, en verkligt väl genomförd och ambitiös expo där vi kunde lära oss flyghistoria i vår egen takt. Man blev nästan litet frestad att byta upp sig till en flygande Rolls Royce

Middagen var planerad som en BBQ i Norsholm, en ort som var svårare att hitta än man kunde tro... Väl där parkerades bilarna i ett överbefolkat grustag och bevakades av två tonårspojkar i en husvagn… Därpå begicks en barbecue i ett underdimensionerat och överbefolkat cirkustält spänt över ett rullande underlag av småsten. Här kunde man få både ”Mu” och ”Nöff” till de el-förstärkta tonerna av en levande sångerska som tappert gjorde sitt bästa. Jag frågade en amper Madame från den franska gruppen vad hon tyckte om arrangemangen så långt, hon replikerade: ”il y avait des bons moments mais, aussi des moindre bons…”

Buss till hotellet


27/6.
Buss till bilarna. Start i strålande sol, mot Stavsjö, fullständigt navigationskaos där vi i rondellerna kunde möta bilar i alla vädersträck, samtliga i olika färdriktningar!
Fåniga prov i trångt skogsparti på vägen och även i Trosa dit vi så småningom anlände.

Där var allt välorganiserat och jag kunde njuta massor av härlig nostalgi i den trakt där jag under hela min ungdom tillbringade somrarna med segling i den underbara östersjöskärgården.

Vidare mot Södertälje med besök på Marcus Wallenbergs Scaniamuseum. En hel del Heavy Metal om man så säger…Under middagen mycket glad samvaro med nya vänner.

28/6.
Vädret hela tiden ofattbart gunstigt! Mot Huvudkommunen, färja Slagsta - Ekerö varefter Stockholms centrum kunde invaderas, en stark upplevelse för mig att få köra en klassisk bil igen på stadens gator, något jag inte gjort sedan tidiga år. Glädjande också att bilen hela tiden fungerat klanderfritt!
Bilarna övervakades på Armémuseum under natten och vi hade turen att få ett magnifikt rum på Freys hôtel. Fria aktiviteter i storstaden på kvällen och påföljande dag…



29/6.
På e.m. vidtog skärgårdskryssning i strålande sol, till Anders Läcks hus på Värmdö. Där mottogs vi med en magnifik BBQ, helstekta lamm och spädgrisar, massor med vin och underhållning av olika slag. Dessutom kunde vi njuta av en otrolig samling bilar från skilda epoker. Så småningom återkryssning till Stockholm med champagne och glada tillrop, en riktig helkväll!

30/6.
Strålande sol. Mot Norrtälje, lunch på en go-cartbana (tveksam lasagne). Det utlovade besöket på de teknikhistoriska samlingarna i Köping hade strukits p.g.a. förment tidsbrist, detta väckte emellertid stort missnöje och en visning kom till stånd i all hast.

Det blev dagens absoluta behållning! Bertil Lindblads otroliga renoveringar av Bugattiracer type 35 och dito Mercedes-Benz SSK kunde studeras till belåtenhet och gav möjlighet att jämföra den franske och tyske förarens utsikter över verkliga fullblod ”från tiden”. En synnerligen imposant svensk resevagn från förra seklets början var även en ren skönhetsupplevelse.





Vidare till Örebro, där vi inkvarterades på vinden i ett annex, värmen var olidlig, ingen ventilation, två fläktar gav ingen lindring. En hotellupplevelse som närmast liknade en bastu med frukost… Middagen dock mycket god och avslutades live med Big Brass Band. Bra!

1/7.
Något sämre väder, dis, lätta skurar. Oförtrutet vidare, som lunch pique-nique-korg i Askersund. Denna uppmanades vi avnjuta på någon av ”de hundratals vackra rastplatserna längs vägen”, vilka dock inte kunde återfinnas! Vi åt en bulle stående i regnet och lämnade resten till destruktion på Billingehus där vi fick ett rum med tvivelaktig standard. Som straff härför tvingade vi baren att bjuda Peter Haventon på en Gin & Tonic… Middagen som vanligt glad och trevlig.
2/7.
Dimmigt, vått, rått, bättrades dock efter hand. I Trollhättan mottogs vi med lunch i Anders Rohdins Rolls-Royce-/Bentley-”imperium” där vi även utförde ett ”manöverprov” bestående av taktil identifikation av olika motoranknutna föremål nedsänkta i ett tråg med spillolja, allt som allt en intressant och ovanlig upplevelse.

Vi fick även avnjuta de stora Fallen där de reglerade vattenmassorna frisläpptes i enorma kaskader, med regelbundna intervall. Andra hotande fall i Trollhättan förbigicks med tystnad…



Sista sträckan till målet i Stenungsund kördes med visst vemod över att rallyslingan nu slutits. Kvällen begicks med en rejäl avslutningsmiddag och underhållning efter vilken vi trötta så småningom kunde dra oss tillbaka till ett fint rum med utsikt över Kattegatt.

3/7
Efter en härlig frukost togs farväl av många likasinnade ”medresenärer” varefter hemfärden till Landskrona anträddes. Väl där kunde konstateras att ”Eve” (den gamla Damen), burit oss 1.171 miles / 188,4 svenska mil, med en bränslekonsumtion på 1,3 L/mil och dito olja knappt 1L, utan ens en misständning. Nice work, I say

Avslutningsvis kan sägas att rallyt varit en verkligt positiv upplevelse där vi träffade många härliga människor och tillsammans med dem kunde åka öppet, mitt i ett magnifikt rullande bilmuseum, i ett sommar Sverige som visade sig från sin bästa sida.

Något som imponerade speciellt på de utländska deltagarna var de omväxlande inslagen i naturen, på en del ställen sågs t.ex. vidsträckta linodlingar vars intensivblå ytor såg ut som små innanhav, ibland gränsande till sena rapsodlingar; passande inslag i den svenska väven.

Annat som gjorde intryck var den stora uppslutningen av intresserade åskådare som kantade långa sträckor med programviftande barn, dukade kaffebord, uppställda veteranfordon och alla typer av fotografisk utrustning. Allt detta måste varit frukterna av det arbete som lagts ned av de lokala klubbarna som distribuerat information och ställt upp som funktionärer och organisatörer i närområdet, heder åt dem!

Nästa FIVA-rally lär gå i Berlin 2012,
- Twice in a lifetime….?



www.rrec.se